Världshälsoorganisationen WHO utlyste på söndagen ett internationellt hälsonödläge sedan ett utbrott av blödarfebern ebola fortsätter att sprida sig i nordöstra Kongo-Kinshasa och grannlandet Uganda. Minst 87 personer har hittills dött och omkring 250 misstänkta fall har rapporterats, enligt uppgifter från WHO och kongolesiska hälsomyndigheter. Utbrottet, som har sitt epicentrum i Östra Ituri-provinsen, bedöms som ett av de allvarligaste på flera år och involverar en ovanlig variant av viruset.
Det som oroar smittskyddsexperter är att utbrottet verkar ha pågått oupptäckt under en längre period innan det identifierades. Helena Nordenstedt, infektionsläkare och forskare vid Karolinska institutet i Stockholm, pekar på att det stora antalet fall vid upptäckten tyder på att viruset cirkulerat obemärkt. "Att det redan är så många fall tyder på att smittan gått under radarn i flera veckor", säger Nordenstedt. Den ovanliga varianten, som tillhör typen Bundibugyo, har gjort att befintliga vacciner och behandlingar inte är direkt tillämpliga, vilket försvårar insatserna.
WHO:s generaldirektör Tedros Adhanom Ghebreyesus motiverade beslutet att utlysa nödläge med virusets geografiska spridning, det höga antalet dödsfall och bristen på omedelbart tillgängliga medicinska motåtgärder. Organisationen befarar att det verkliga antalet smittade kan vara betydligt högre än vad som är känt. Det faktum att viruset redan spridits över en nationsgräns – från Kongo-Kinshasa till Uganda – understryker allvaret i situationen.
Kongo-Kinshasas hälsominister Samuel-Roger Kamba bekräftade att myndigheterna ser tecken på aktiv samhällsspridning och att det finns oro för att viruset kan mutera. "Denna variant har en mycket hög dödlighet, uppemot 50 procent", sade Kamba enligt France 24. Smittskyddsmyndigheter i regionen arbetar nu med att spåra kontakter och isolera bekräftade fall, men insatserna försvåras av den svårtillgängliga terrängen och bristande infrastruktur i de drabbade områdena.
John Drake, professor i ekologi vid University of Georgia och expert på smittspridningsmodeller, menar att utbrottet avslöjar specifika brister i övervakningssystemen. "Det som gick fel är specifikt och lärorikt", skriver Drake i en analys av händelseförloppet. Enligt honom hade bättre genomisk övervakning och snabbare rapporteringskedjor kunnat identifiera utbrottet i ett tidigare skede, innan det fick den omfattning det nu har.
Bundibugyo-varianten av ebolaviruset identifierades första gången 2007 i västra Uganda och har sedan dess orsakat betydligt färre utbrott än den mer kända Zaire-varianten. Det finns sex kända varianter av ebolavirus, varav fyra kan orsaka sjukdom hos människor. De vacciner som utvecklats under det senaste decenniet, främst efter det stora västafrikanska utbrottet 2014–2016, är primärt riktade mot Zaire-varianten och har begränsad effekt mot Bundibugyo. Forskare arbetar nu intensivt med att utvärdera om befintliga vaccinkandidater kan anpassas.
WHO:s beslut att klassificera utbrottet som ett internationellt hälsonödläge – den högsta alarmnivån – innebär att organisationen kan mobilisera resurser snabbare och att medlemsländer förväntas stärka sin beredskap. Sverige har genom Folkhälsomyndigheten uppgraderat sin bevakning av situationen, men bedömer att risken för spridning till Europa i nuläget är låg. Flygplatser i regionen har infört temperaturkontroller och resenärer från de drabbade områdena uppmanas att vara uppmärksamma på symtom.
Internationella hjälporganisationer, däribland Läkare utan gränser och Röda Korset, har skickat personal och utrustning till de drabbade områdena. De närmaste veckorna blir avgörande för att bedöma om smittspridningen kan bromsas eller om utbrottet riskerar att växa ytterligare. WHO har uppmanat det internationella samfundet att inte införa generella reserestriktioner, men betonar vikten av att drabbade länder får omedelbart ekonomiskt och logistiskt stöd för att hantera krisen.