Vildmarkens återkomst: Sveriges djurliv återhämtar sig och rewilding tar fart

Något håller på att förändras i den svenska vildmarken, om än i det tysta. Arter som länge var sällsynta börjar långsamt återvända, och rovdjur som tidigare var trängda syns allt oftare i skogar och fjäll. Samtidigt tar arbetet med så kallad rewilding, alltså att återställa vild natur, allt mer fart runt om i landet.

Sverige är ett land av vidsträckta skogar, tusentals sjöar och väldiga fjällområden. Här lever några av Europas mest ikoniska djurarter, och efter årtionden av naturvård och skyddsåtgärder börjar resultaten nu bli synliga. För många är det ett efterlängtat tecken på att naturen kan hämta sig när den väl ges en chans.

Lodjuret, skogens tysta jägare

Ett av vildmarkens mest gåtfulla djur är lodjuret. Enligt uppgifter från Nature Travels finns det runt 1 300 vilda lodjur i Sverige i dag. Detta skygga kattdjur jagar allt från hare, skogsfågel och sork till större byten som rådjur och ren, och det rör sig oftast under skydd av skymning och gryning.

Just lodjurets tillbakadragna natur gör att få människor någonsin får syn på det ute i det fria. Ändå har det blivit något av en symbol för den svenska vildmarken, ett bevis på att det fortfarande finns plats för stora rovdjur i våra skogar. Dess närvaro säger också mycket om hur hela ekosystemet omkring det egentligen mår.

Järven i fjällen

Ett annat spännande rovdjur är järven, som främst håller till i de nordliga fjälltrakterna. Enligt samma källa rör det sig om ungefär 450 vilda individer i landet. På sommaren lever järven av fåglar och mindre däggdjur, medan den på vintern ofta äter ren som den antingen själv fällt eller som andra rovdjur lämnat efter sig.

Arter som kommer tillbaka

Utöver rovdjuren finns det flera arter vars återkomst är rena framgångssagorna. Bävern, till exempel, dog ut i Sverige i slutet av 1800-talet. Men tack vare att djur återinfördes från Norge år 1922 finns den i dag åter spridd i vattendrag runt om i landet, där den formar landskapet på sitt alldeles eget vis.

Havsörnen är ett annat lysande exempel på lyckad naturvård. Från att ha varit nere i så få som 150 individer år 1971 har beståndet enligt uppgift vuxit till omkring 1 700 fåglar. Att åter få se denna mäktiga rovfågel svepa över kust och insjöar är för många en stark påminnelse om vad ett uthålligt skyddsarbete kan åstadkomma.

Även vargen har gjort en anmärkningsvärd resa. På 1980-talet upptäcktes en isolerad population på bara omkring tio individer i de södra skogarna. Att arten över huvud taget finns kvar i dag är resultatet av att denna lilla spillra lyckades överleva och långsamt föröka sig, om än under ständig debatt och noggrann bevakning.

Till listan hör också fjällräven, ett av fjällvärldens mest hotade däggdjur. Efter riktade bevarandeinsatser som pågått sedan mitten av 1980-talet visar arten nu tecken på återhämtning. Varje ny kull valpar räknas som en liten seger i kampen för att hålla denna sega lilla överlevare kvar i den svenska fjällkedjan.

Rewilding i Lappland

Parallellt med att enskilda arter återhämtar sig pågår ett större arbete med att återställa hela landskap. Organisationen Rewilding Europe samarbetar enligt uppgift med Rewilding Lapland och lokala partner för att blåsa nytt liv i den nordliga vildmarken och stärka de naturliga processerna som håller den vid liv.

En viktig del av arbetet handlar om att stödja den guidade renmigrationen och att utveckla verksamheter kring naturturism. Tanken är att låta besökare uppleva vilda djur på nära håll, samtidigt som guidade renturer och liknande initiativ skapar nya inkomstkällor för de människor som bor i området.

Målet är på sätt och vis dubbelt. Å ena sidan vill man bygga en lokal ekonomi som vilar på naturens värden i stället för att tära på dem. Å andra sidan hoppas man kunna minska konflikterna mellan människa och vilda djur, genom att göra vildmarken till en tillgång snarare än ett problem för dem som lever nära den.

En framtid för vildmarken

Återhämtningen är på många sätt fortfarande skör, och balansen mellan människa och natur kommer att kräva eftertanke i många år framåt. Men riktningen är ändå tydlig. Sveriges vilda hjärta slår starkare än på länge, och med fortsatt omsorg kan vildmarkens återkomst mycket väl bli en av vår tids finaste berättelser.